De samvetslösa läkemedelsbolagen. Om SMON- skandalen

Jag har råkat få en viss insyn i en av vår tids största läkemedelskatastrofer, den s.k. SMON-skandalen,1 som orsakats av oxikinolin2 och som främst drabbat människor i Japan. Vad jag erfarit har varit desillusionerande, för att inte säga skrämmande. (Om SMON- skandalen)

- Har vi ingenting lært? (Om SMON- skandalen)

- Tammaka Suzukis testamente (Om SMON- skandalen)

- De samvetslösa läkemedelsbolagen - Om SMON- skandalen

De samvetslösa läkemedelsbolagen. Om SMON- skandalen
Olle Hansson
Göteborg: Zindermanns Zindermanns Förlag, 1977, s. 5-6, 23

Jag har råkat få en viss insyn i en av vår tids största läkemedelskatastrofer, den s.k. SMON-skandalen,1 som orsakats av oxikinolin2 och som främst drabbat människor i Japan. Vad jag erfarit har varit desillusionerande, för att inte säga skrämmande. (...)

Utanför Japan har förvånansvärt litet blivit känt om den smutsiga byk som visats upp i rättssalarna där sedan maj 1971. Om det varit läkemedelsbolagens avsikt att försöka dränka obehagliga avslöjanden i rättegångsprotokollens mångordighet, har man lyckats väl hittills. Det som fullständigt i onödan kostat tusentals människors liv och hälsa får emellertid inte tystas ned. (...)

Talidomidkatastrofen3 resulterade på sin tid i en skärpning av läkemedelskontrollen. SMON-katastrofen visar emellertid med brutal tydlighet att de åtgärder som vidtogs då inte varit tillräckliga. Det otroliga kan fortfarande inträffa - och få fortgå! (...)

En upprepning av något liknande måste till varje pris undvikas. Därför måste det redovisas varför kontrollsystemen inte fungerar - hur de samvetslöst kan sättas ur spel av läkemedelsindustrier som en blåögd läkarkår ser upp till som "seriösa", dvs ansvarsmedvetna, etiskt och moraliskt oantastliga. (...)

I medicinsk verksamhet är det en god regel att vara skeptisk inte minst mot tvärsäkra påståenden och "vetenskapliga sanningar". Det är därför något mycket märkvärdigt, att utan reservationer vara övertygad om vad som är rätt och fel i något så till synes komplicerat och svårvärderat som SNION-skandalen. (...)

Detta paradoxala fakrum är anledningen till denna bok. Allvarliga anklagelser kommer att framföras utan finkänsliga omskrivningar. Jag är medveten om att läkarkolleger och andra, som i och för sig sympatiserar med kritiken av de berörda läkemedelsföretagen, kan tänkas beklaga ordvalet på en del ställen och tycka att det mera skadar än främjar den goda saken. Dem vill jag redan nu svara: Tänk efter och försök se de skadade människorna! Deras lidande är ett klart språk. Det har jag försökt återge, och jag står för vartenda ord. (...)

Boken gör inte anspråk på att belysa SMON-skandalen som helhet - endast den begränsade del jag råkar ha kunskaper om. Den delen är dock tillräcklig för bokens syften:

• att avhjälpa de värsta informationsbristerna om SMON och oxikinolin;
• att visa på de vettlösheter som förekommit (och fortfarande förekommer) i - den möjligen naiva - förhoppningen att kunna väcka opinionen, så att de företag som fortfarande säljer de preparat som orsakat SMON-katastrofen, skall tvingas upphöra med sin cyniska hantering;
• att upplysa människor som skadats av oxikinolin om det överväldigande bevismaterial som finns i Japan och som utan vidare kan användas även på annat håll samt att man därför bör begära skadestånd ;

och slutligen

• att påvisa nödvändigheten av en radikalt ändrad syn på läkemedelsbolagens "handlingsfrihet". (...)

”Entero- Vioform, Mexaform, Sterosan, Intestopan, Fenilor är exempel på diarré preparat som sedan några år är förbjudna i Sverige. Ett otal sådana preparat (innehållande oxikinolin) försäljes fortfarande världen över - ofta receptfritt och utan korrekt information om biverknings riskerna trots att den terapeutiska nyttan är obevisad vid de flesta av de sjukdomstillstånd där preparaten anges vara verksamma. (...)

Tusentals människor har fått obotliga nervskador av dessa mediciner - främst i Japan där 20000, kanske 30000 personer beräknas ha blivit skadade. Läkemedelsindustrin med det schweiziska multinationella jätteföretaget CIBA-GEIGY i spetsen har under flera år fremgangsrikt lyckats tysta ned denna gigatiska läkemedelsskandal genom det lögnaktiga påståendet att det rört sig om en "japansk sjukdom". (...)

Olle Hansson, som är docent i barnneurologi, har varit expertvittne i Tokyo vid den rättegång som pågår sedan 1971. Han redogör i denna bok för de skrämmande inblickar bakom läkemedelsbolagens till synes respektabla fasader som givits vid vittnesförhören i Japan.

Han anklagar läkemedelsindustrin, de medicinska myndigheterna och läkarna för att inte ha lärt läxan från talidomid-(neurosedyn-) skandalen och ställer krav på omedelbara åtgärder för att garantert en opartisk och saklig läkemedelsinformation. (...)

I et informasjonsskriv mottat per fax fra ”The Ministry of Health and Welfare” i Japan med tittelen: ”Summary of the SMON (Subacute Myelo-Optico-Neuropathy) problem” (Oppsummering av SMON), er det blant annet uttalt at: ”Fra midten av 1950-tallet, brøt det ut en sykdom av ukjent opprinnelse, hvor pasienter opplevde neuritis og lammelser i nedre del av kroppen. Dette i forbindelse med behandling av enteropathy. (...)

Undersøkelser viste til slutt at slike symptomer var forårsaket av Chinoform (en medisin mot lidelser relatert til mave- og tarm-lidelser).”…”The Ministry of Health and Welfare besluttet i September 1970 at salget av Chinoform skulle opphøre.” (...) ”Fra 1971, ble det tatt ut en rekke søksmål i 27 områder av landet mot 3 legemiddelfirmaer og regjeringen. Partene inngikk i September 1979 et endelig forlik. (...)

Det var 6,490 pasienter involvert i forliket (Det er for tiden 3 160 SMON-pasienter). (...)

Det er videre uttalt at forliket beløp seg totalt til 142.3 billion yen (Anm: omtrent (~12 milliarder kroner), hvor legemiddelfirmaene betalte 2/3-deler og regjeringen 1/3-del. Andelen betalt av regjeringen var 46,9 billion yen. Erstatningsbeløpene var hver for seg i størrelsesorden 4,2-47 million yen, og en utbetaling på 42.700 yen/måned. Videre er det nevnt at utgifter til sykepleie, for de som ble påført de alvorligste skadevirkninger (omtrent 20% av pasientene), beløp seg til i størrelsesorden 48.150-154.600 yen/måned, avhengig av alvorlighetsgrad.

Olle Hansson skriver i sin bok bl.a. at ”En landsomfattande genomgång av de patienter som var kända fram till slutet av 1968 visade, att mer än 90 % av SMON-fallen hade parestesier (stickningar, domningar, krypningar) och dysestesier (känselrubbningar, ofta i form av onormal smärtförnimmelse vid beröring) i benen; att 74% hade muskelsvaghet i benen, mest uttalad hos äldre kvinnor; att 11,5% hade total förlamning av benen; att 2,5% var blinda och 19 % hade nedsatt syn samt att 4 % av fallen inte kunde hålla urin eller avföring på grund av förlamning av urinblåsa och ändtarm. (...)

I argumentasjonen fra legemiddelfirmaet het antallet millioner mennesker, som har inntatt legemidlet, garanterer for sikkerheten, og at informasjon om bivirkninger kan skape angst hos publikum.

I Olle Hanssons bok er dette beskrevet på følgende måte: "Fram till 1970 har schweiziska CIBA producerat cirka 2.650 ton oxikinolin för invärtes bruk under de 36 år preparatet funnits på marknaden. Denna kvantitet motsvarar behandlingsdoser för totalt 200-600 miljoner människor. Om man till detta lägger andra läkemedelsföretags produktion av oxikinolin för invärtes bruk (totalmängden blir då, enligt vad CIBA-GEIGY anger på annat ställe, cirka 4.000 ton) har förmodligen 400-1.200 miljoner människor världen över behandlats. Det faktum att oxikinolin har använts av alla dessa människor som en säker, ofarlig och effektiv tarmregulator ('intestinal regulator') utgör det första av de skäl som schweiziska CIBA baserar sin övertygelse om oxikinolins säkerhet på. Denna övertygelse är bestyrkt genom bevis från experimentella toxicitetstest på djur utan att någon toxicitet kunnat påvisas samt genom farmakokinetiska experiment, som inte visat någon ackumulation av oxikinolin i kroppen. (...)

Baserat på oxikinolin-teorin är antalet s.k. SMON-fall rapporterade från utlandet endast cirka 30. Omräknat på jordens befolkning, beräknad til 3.700.000.000 (U. N. World Population Annual, Vol. 23, 1971), innebär detta ett fall per 100 miljoner människor. Vid en värdering av teorins giltighet är antalet alltså i praktiken lika med 0. Detta är ett klart vittnesbörd mot oxikinolin-teorins giltighet." (...) ”I Japan är emellertid antalet SMON-patienter circa 10.000. Eftersom Japans befolkning är circa 100 miljoner, är det således uppenbart att SMON är en speciell japansk sjukdom. (...)

Utifrån den kristallklara "logik" dessa citat exemplifierar, ifrågasatte CIBA-GEIGY rättfärdigheten i att överhuvud taget verkställa en juridisk prövning då som man hävdade, någon grund för detta inte förelåg - i synnerhet som man ansåg att krafterna borde koncentreras på viktigare ting”….

I Väst- Tyskland förklarade sig de medicinska myndigheterna av legala skäl inte kunna vidtaga några åtgärder för att begränsa oxikinglin -försäljningen.”…”Efter ett TV-program den 11 oktober 1976 om SMON och oxikinolin, vilket väckte en våldsam opinionsstorm, tvingades emellertid samma myndigheter till snabba åtgärder: oxikinolin receptbelades från och med den 1 januari 1977. Professor R. Oberholzer, CIBA-GEIGY, fällde i TV-programmet följande storartade yttrande angående oxikinolin: "Die Angst vor der Medikamenteneinnahme ist wesentlich gefährlicher als die Medikamenteneinnahme."64 Efter TV-programmet sände CIBA-GEIGY en rundskrivelse till alla läkare i Väst- Tyskland och försäkrade att deras preparat Mexaform är ofarligt! (...)

Förhoppningsvis öppnade TV-programmet och rundskrivelsen ögonen på åtskilliga tyska läkare. Om det var tillräckligt för att genomdriva ytterligare nödvändiga åtgärder på läkemedelsområ det, återstår att se. (...)

(Anm: Legemiddelindustrien (Big Pharma) (mintankesmie.no).)

(Anm: Statlig legemiddelkontroll (Statens legemiddelverk etc.) (mintankesmie.no).)

(Anm: Statlig hvitvasking av legemiddelinformasjon (Tidsskr Nor Legeforen 2010; 130:368 (25.2.2010).)

- Tammaka Suzukis testamente

(...) Fru Tamako Suzuki kunde inte bära de fysiska och sociala plågor oxikinolin orsakat henne och hennes familj. Hon var 42 år när hon hängde sig (...)

I testamentet er det uttalt: ”Förbanna det! Fördöm det! Oxikinolinet! Ingen -inte ens sköterskorna - kan fatta hur svårt jag har lidit under dessa tre år som smärtan gått genom min kropp! Min kropp värker överallt! jag vet att jag blir svagare för varje dag! Min kropp är domnad, utan känseloch värker. Min rygg, mitt bröst, mina skuldror, mitt huvud, mina ögon, min näsa, mina tänder och mina öron - allt värker så obeskrivligt. Ingen annan än den som själv lider av SMON kan förstå denna smärta.

Dessutom har jag hjärtattacker. Varje gång jag har en attack viskar jag till mig själv: Låt mig dö!

Regeringen och presidenterna för läkemedelsbolagen försöker aldrig förstå denna smärta. Och fast våra utgifter för medicinsk vård är mycket stora redan nu, ämnar de höja avgifterna ännu mer. Regeringen tycks mena att fattigt folk bör dö utan läkarvård. Jag kan inte besöka sjukhuset, om kostnaderna blir högre. Som det nu är, måste jag till sjukhuset för behandling varje dag. Om min familj måste betala mer för min sjukdom, är jag rädd för att vår enda utväg är familjesjälvmord. Regeringen borde ta hand om oss, men det gör den inte.
Jag låg på sjukhus i tusen dagar. Vilken lång tortyr! När väl en familjemedlem drabbas av SMON, sjunker hela familjen till olyckans botten. ju längre patienten är sängbunden, desto mera ökar utgifterna.

Min man börjar åldras. Två av mina barn går i skolan.

Jag har kommit hem eftersom jag inte kan betala sjukvården längre.
Min kropp styvnar och domnar när jag inte får behandling med akupunktur. jag värker så hemskt överallt att jag inte vet var någonstans jag skall göra av min kropp. Jag har ingen aptit. Nedre kroppshalvan är mycket, mycket kall. Så kall att den värker som om den skulle slitas i stycken. Mitt huvud brinner som en eld och mina ögon svider, särskilt om det lyser i dem.

Om jag bara inte tagit oxikinolin och sluppit lida så här och min familj hade varit lycklig!

Jag hatar oxikinolin! Å, vad jag hatar oxikinolin! Jag kan inte hata det tillräckligt. Läkemedelsbolagen som sålde det och regeringen som tillät försäljningen av oxikinolin är mycket kallhjärtade och likgiltiga för oss patienter som lider så mycket. Jag hoppas de till sist skall förstå att det finns många patienter, som önskar god medicinsk behandling och pengar så att de kan våga sig till sjukhus utan att behövas ängslas över utgifterna.

Jag ber min man och mina barn om förlåtelse för att de inte kan livnära sig ordentligt. Förlåt dumma mamma! Ät ordentligt och väx upp istället för mamma!
T ack doktor Suda för att Ni tog hand om mig dessa långa tre år. Tack doktor Suda. Bara med Er hjälp har jag kunnat leva till denna dag. Jag räddades många, många gånger genom Er skickliga akupunktur, när jag hade andnödsattacker .

Hur lycklig blev jag inte, när jag fick veta säkert, att SMON inte var smittsam!
Doktor Niki och alla sköterskor, jag tackar Er för att Ni skött mig denna långa tid. Ni har varit så snälla och rara mot mig. Det gav mig sådan lättnad att se sköterskornas leende ansikten. Jag tackar Er och uppskattar innerligt Er tålmodiga vård.

Jag var lycklig den halva månad när jag sköttes av min kära man och mina barn. De gav mig så god mat varje dag.

Tamako har varit mycket lycklig, eftersom hon fått en sådan god och öm omvårdnad. Tre år eller ettusennittiofem dagar var en så lång, lång kamp! Jag skulle vilja leva -om det så bara var för en enda dag till- bara jag inte behövde lida längre!

Tamako, som aldrig gav upp ens i värsta fattigdom, hon har besegrats av SMON! Själv vet jag inte varför.

Jag är orolig för min mans hälsa eftersom hans blodtryck stiger. Gubben min, slarva inte med maten och ät inte för mycket salt.

Reiko, jag vill att Du sköter om maten för pappa.

Takao, var duktig pojke! Ta hand om Din far. Hjälp Din syster och var en god broder. Var inte till bekymmer för din far.

Reiko, jag är ledsen. Förlåt mig! Tack för att Du tog hand om dumma mamma. Håll Dig frisk och arbeta inte för mycket. Hälsan är viktigast av allting. Snåla inte med maten och ät åtminstone 3000 kalorier varje dag. Jag uthärdar inte längre att pinas av SMON. (...)

- Om sitt møte med leger og nevrologer

Olle Hanssons beskriver også hvordan tidligere nevnte fru E. Ö. opplevde sitt møte med det japanske helsevesenet:

Jag blev sänd till en neurolog och det togs en massa prover, men man kunde inte säga vad det var, ty ingenting stämde, som han uttryckte sig. Sedan har min vandring mellan olika läkare varit lång. När de inte kunde säga vad det var, så bara adjö. (...)

(Anm: Sakkyndige legers integritet, partiskhet og habilitet versus løgn i rettssalen (sakkyndighet) (mintankesmie.no).)

- Dr T. W. Meade

Att CIBA-GEIGY, i den mån så var lämpligt, för sina egna syften använde sig av de synpunkter som kom fram i den livliga vetenskapliga debatten i Japan, är givetvis varken överraskande eller uppseendeväckande. Uppseendeväckande blir det emellertid när en vetenskapsman i en brittisk facktidskrift utger sig för att kritiskt och opartiskt granska SMON-kommissionens konklusion om sambandet oxikinolin-SMON och gör det med argument som med till identitet förvillande likhet igenkännes som CIBA-GEIGY:s i rättegångsprotokollen! (...)

Denna vetenskapliga cause celebre inträffade i "British Journal of Preventive and Social Medicine" 1975.”34 (...)

Författaren, dr T. w. Meade,35 var till yttermera visso själv medlem i redaktionsrådet (editorial board) för tidskriften, vilket förmodligen inneburit att artikeln fått passera utan att bedömas av experter inom området. (...)

Artikeln är mycket skickligt skriven och till synes logiskt resonerande på ett så försåtligt sätt, att en tidigare oinformerad läsare mycket väl kan låta sig övertygas. Meade polemiserar mot SMON-kommissionens arbete och slutsatser utifrån i huvudsak följande fem påståenden:

• att oxikinolin hade använts allmänt under nära 20 år i Japan innan SMON började uppträda;
• att SMON-epidimin började ebba ut flera månader före förbudet mot oxikinolinförsäljningen;
• att en stor del av SMON-patienterna -sannolikt en tredjedel eller möjligen flere - inte hade konsumerat oxikinolin inom 6 månader före sjukdomsdebuten och att av de resterande två tredjedelarna många hade tagit oxikinolin som led i behandlingen av initialsymtomet (buksmärtor) för SMON;
• att samband mellan oxikinolindos och uppkomsten av SMON saknas;
• att SMON sällan förekommer, om över huvud taget, utanför Japan.

Slutsatsen blev identisk med CIBA-GEIGY:s. De epidemiologiska data SMON-kommissionen grundat sina bedömningar på, hade feltolkats från början till slut! Visserligen ansåg Meade det vara tänkbart, att oxikinolin kunde ha bidragit till uppkomsten av SMON, men då endast i samverkan med den verkliga - tills vidare okända- orsaksfaktorn. Han ansåg också att efterkrigstidens miljöförgiftning i Japan vara väl förenlig med denna hypotes. Artikeln avslutades med en varning mot att överdriven beredvillighet att acceptera förmodad giftighet hos läkemedel och kemikalier som bevisad giftighet kan vara till minst lika stor skada som nytta för individens och samhällets hälsa. (...)

I denna tillrättavisning ligger förstås en insinuation att SMONkommissionen dragit förhastade slutsatser vis-a-vis oxikinolinets roll för uppkomsten av SMON och inte tillräckligt beaktat andra möjligheter. Kommissionens arbete gavs således ett klart underbetyg.”…”Vid ett symposium i Honululu den 19-21 januari 1976 tillbakavisade professor Itsuzo Shigematsu (som 1974 efterträdde professor R. Kono som ordförande för SMON-kommissionen) i alla avseenden Meade's kritik.36 (...)

(Anm: Interessekonflikter, bestikkelser og korrupsjon (mintankesmie.no).)

(Anm: Når er et synspunkt en interessekonflikt? (When is a point of view a conflict of interest?) BMJ 2016;355:i6194 (Published 23 November 2016).)

(Anm: Høyresiden har størst mistillit til journalistikken. (…) Videre mente 63 prosent at journalister favoriserer kilder som mener det samme som dem. (aftenposten.no 13.2.2017).)

(Anm: Mina Ghabel Lunde, journalist. Når kilder også er venner. Pressen skal unngå bindinger som skaper usikkerhet om lojalitet. Da kan ikke journalister omgås sine kilder privat. (aftenposten.no 8.2.2017).)

(Anm: Ingen gratis lunsj for leger: Sponsede måltider knyttet til flere resepter (No free lunch for docs: Sponsored meals linked to more prescriptions) (mmm-online.com 20.6.2016).)

- Har vi ingenting lært?

Mr. President, can we: learn from this lesson, or can mankind educate itself only by disaster or tragedy?" Denna, får man förmoda, retoriska fråga ställde senator Paul H. Douglas med hänsyftning på talidomid (neurosedyn) katastrofen i ett berömt tal i senaten i USA, när senator Estes Keafauver's epokgörande lagstiftningsförslag inom läkemedelsområdet antagits den 23 augusti 1962. I dag, 15 år senare, är frågan inte längre retorisk. (...)

Debatten om läkemedelsindustrin har kanske iför hög grad centrerats till de politiska och ekonomiska aspekterna. Huvudpersonen i sammanhanget, patienten som läkemedlen är till för, har kommit i bakgrunden. Åtminstone i de länder där samhället tagit på sig ett stort ekonomiskt ansvar för sjukvården är detta desto mera anmärkningsvärt som patienten vanligen samtidigt i egenskap av skattebetalare är den som skall betala kalaset.

Vad är då sett ur patientens synpunkt mest otillfredsställande i läkemedelsindustrins verksamhet? Tveklöst är det läkemedelsinformationen, reklamen och marknadsföringen.

Trots att läkemedelsindustrin ihärdigt tillbakavisar kritiken mot innehållet och utformningen av informationen, mot konsulentverksamheten, mot den meningslösa och dyrbara reklamen, mot en marknadsföring som går ut på att sälja så mycket som möjligt utan sakliga hänsyn till det verkliga behovet och trots den "självsanering" läkemedelsindustrin i vissa avseenden genomfört i en del länder, kvarstår dock en mycket väl underbyggd och mycket väl motiverad kritik mot läkemedelsindustrin.

Farligast i sammanhanget är att läkemedelsbolagen i stort sett har monopol på läkemedelsinformationen. "Det är läkemedelsföretagen som genererar praktiskt taget all information om nya läkemedel" och "alla informationskällor utanför industrin är direkt beroende av läkemedelsföretaget som källa för sin egen information av ett läkemedel"74. Detta informationsmonopol är inte förenligt med objektivitet och högsta kvalitet - det ger inte patienterna bästa möjliga trygghet. Man behöver inte peka på talidomid - resp. SMON-katastroferna för att bevisa detta. Otaliga exempel finns.

Man frestas travestera det yttrande som tillskrives Talleyrand, att krig är en alldeles för allvarlig sak att läggas i händerna på militärerna. Samma sak gäller för läkemedelsinformationen och läkemedelsbolagen! (...)

(Anm: Habilitet (integritet) (mintankesmie.no).)

(Anm: VG: Norske dommere omgår loven - dropper å registrere egne aksjekjøp (dn.no 5.9.2016).)

(Anm: Én av 25 sier de har betalt bestikkelser til norsk rettsvesen. (nettavisen.no 10.7.2013).)

(Anm: - Tar ikke økonomisk kriminalitet på alvor (e24.no 18.11.2013 ).)

(Anm: Pasientsikkerhet (rettssikkerhet) (mintankesmie.no).)

(Anm: Fri tilgang til forskningsresultater? (forskningsdata) (mintankesmie.no).)

(Anm: The hidden side of clinical trials | Sile Lane | TEDxMadrid (youtube.com).)

(Anm: Forvaltningsmakt og kunnskapspolitikk. Sammendrag. Helse- og omsorgsdepartementet benekter at de ønsker å styre forskninga i underliggende etater, og ser ingen problemer med at forskninga ligger under forvaltninga. Rus & Samfunn 05 / 2016 (Volum 9) Side: 33-35.)

(Anm: Frie forskere eller maktens lakeier? Abstrakt. Det går et skisma gjennom den samfunnsvitenskapelige rusforskningen. Ved første øyekast er det vanskelig å forstå hvorfor. Rus & Samfunn 05 / 2016 (Volum 9) Side: 36-40.)

- Nesten halvparten av alle studier som er gjennomført av store sponsorer i det siste tiåret er upublisert.

(Anm: Nesten halvparten av alle studier som er gjennomført av store sponsorer i det siste tiåret er upublisert (Nearly half of all trials run by major sponsors in past decade are unpublished.) BMJ 2016;355:i5955 (Published 04 November 2016).)

(Anm: Who's not sharing their trial results? (trialstracker.ebmdatalab.net).)

(Anm: Transparency for patients: How much is too much? (pharmafile.com 11.10.2016).)

(Anm: USAs mest beundrede lovbryter. (America's Most Admired Lawbreaker ) I løpet av 20 år utviklet Johnson & Johnson et kraftig legemiddel, promoterte det ulovlig overfor barn og eldre, skjulte bivirkninger og tjente milliarder av dollar. Dette er innsidehistorien. (Over the course of 20 years, Johnson & Johnson created a powerful drug, promoted it illegally to children and the elderly, covered up the side effects and made billions of dollars. This is the inside story.) (huffingtonpost.com 8.10.2015).)

(Anm: Tjenestemenn anklaget også firmaene for at de i markedsføringen av legemidler til barn hadde unnlatt å opplyse om at Risperdal (risperidone) kan føre til hormonelle ubalanser som kan føre til brystvevutvikling og infertilitet (barnløshet) hos gutter og jenter. I markedsføringen av legemidlet for behandling av eldre mennesker med demens hadde firmaet opprettet et salgsteam for omsorg for eldre, til tross for at data fra en studie finansiert av Janssen som viste at risperidon doblet risikoen for dødsfall blant eldre mennesker, ifølge statlige tjenestemenn. BMJ 2015;351:h7018 (Published 31 December 2015).)

(Anm: - Således ble bruk av antipsykotika knyttet til en doblet risiko for lungebetennelse hos pasienter med AD (Alzheimers sykdom), og til og med en høyere relativ risikoøkning (3,43 ganger) blant dem uten AD. (…) Resultatene indikerer at bruk antipsykotika er knyttet til en høyere risiko for lungebetennelse uavhengig av alder, anvendt studiedesign, behandlingsvarighet, valg av legemidler eller samtidige sykdommer. (dgnews.docguide.com 30.8.2016).)

- Publikum ønsker tøffere straffetiltak mot uansvarlig atferd i næringslivet.

(Anm: Publikum ønsker tøffere straffetiltak mot uansvarlig atferd i næringslivet. (- Resultatene viste en sterk offentlig bekymring for skjevhet i rettssystemet) (theconversation.com 25.7.2016).)

(Anm: Margaret McCartney: Valgfri offentliggjøring av utbetalinger er meningsløst. (Margaret McCartney: Optional disclosure of payments is pointless.) (- Og åpenhet anskueliggjør problemene: bør de som mottar tusenvis av pund fra industrien som "påtenkte ledere" sitte i paneler for utarbeidelse av nasjonale retningslinjer eller hjelpe til med å stake ut regjeringens politikk?) BMJ 2016;354:i3692 (Published 01 July 2016).)

(Anm: For mange retningslinjer for behandlinger er skrevet av eksperter med finansielle konflikter, viser studien. (statnews.com 22.8.2016).)

(Anm: Naturlig at dette er offentlig. OUS-lege Elisabeth Gulowsen Celius samtykket til offentliggjøring av honorarer. Hun er kritisk til kolleger som ikke har gjort det samme. – Det kan reise spørsmål om det er bindinger som ikke tåler dagens lys. (dagensmedisin.no 12.8.2016).)

(Anm: Resultater publisert i JAMA Internal Medicine antyder at ett enkelt gratis måltid kan øke sannsynligheten for at en lege vil foreskrive et bestemt legemiddel. (Findings published by JAMA Internal Medicine suggest that even a single free meal can boost the likelihood a doctor will prescribe a certain drug) (online.wsj.com 20.6.2016).)

(Anm: FDAs rådgivere på opioider sparket grunnet bånd til industrien, ifølge AP. (FDA's advisers on opioids booted for ties to industry, AP learns. Having been buffeted by controversy over its approval of addictive opioid drugs, the FDA is calling on a panel of experts to help it sort through the thorny issue. But even before the new panel met, it has been tinged by controversy itself, dismissing four advisers because of perceived ties to drugmakers.) (fiercepharma.com 8.7.2016).)

(Anm: Disclosure UKs nettsted gir en "illusjon av åpenhet", sier Goldacre (Disclosure UKs nettsted gir en "illusjon av åpenhet", sier Goldacre) (Disclosure UK website gives “illusion of transparency,” says Goldacre) BMJ 2016;354:i3760BMJ 2016; 354 (Published 06 July 2016).)

(Anm: Reporting of financial and non-financial conflicts of interest by authors of systematic reviews: a methodological survey. (…) Conclusions Although close to half of the published systematic reviews report that authors (typically many) have conflicts of interest, more than half report that they do not. Authors reported individual conflicts of interest more frequently than institutional and non-financial conflicts of interest. BMJ Open 2016;6:e011997.)

(Anm: - Legene som deklarerte de høyeste inntektene fra legemiddelfirmaer i Storbritannias nye database uttaler at åpenhet om utbetalingene bør være obligatorisk. (The doctors who declared the most earnings from drug companies in the United Kingdom’s new database have said that being transparent about payments should be mandatory.) BMJ 2016;354:i3716 (Published 04 July 2016).)

- Leger som mottar de største utbetalingene fra legemiddelfirmaer deklarerer dem ikke på nytt nettsted.

(Anm: Leger som mottar de største utbetalingene fra legemiddelfirmaer deklarerer dem ikke på nytt nettsted. (Doctors getting biggest payments from drug companies don’t declare them on new website. BMJ 2016;354:i3679 (Published 01 July 2016).)

(Anm: Association between payments from manufacturers of pharmaceuticals to physicians and regional prescribing: cross sectional ecological study. BMJ 2016;354:i4189 (Published 18 August 2016).)

(Anm: Medisinsk utstyr (mintankesmie.no).)

(Anm: Legemiddelprodusenter og medisinske utstyrsprodusenter betalte i fjor 6,5 milliarder dollar til leger og undervisningssykehus. (Drug and device makers paid $6.5 billion to docs and teaching hospitals last year.) (statnews.com 30.6.2016).)

(Anm: Parlamentsmedlemmer hører at kliniske forsøk er byråkratiske, uklare, og forvirrende for forskere og pasienter. (…) "Det har vært en rekke kjente tilfeller hvor godkjente legemidler er basert på ufullstendig informasjon — og hvor den informasjonen som senere er stilt til rådighet har vist at legemidlet er ineffektivt eller faktisk skadelig.  (Clinical trials are bureaucratic, opaque, and offputting to researchers and patients, MPs hear.) BMJ 2013;346:f1711 (14 March 2013).)

Websidene er designet og tilrettelagt av Hein Tore Tønnesen © 2009